Etiska riktlinjer

En farmaceuts yrkesverksamhet styrs av lagar och regler. Dessutom finns värderingar och normer i samhället som, medvetet eller omedvetet, har inverkan på yrkesutövningen.

Internationella organisationer ställer på olika sätt krav på samhället.

Förenta Nationerna; FN, talar i sin förklaring om de mänskliga rättigheterna om ett inneboende värde hos alla människor och våra lika och obestridliga rättigheter. 

Inom den medicinska och farmaceutiska sfären finns olika dokument som utgår från dessa mänskliga rättigheter som exempelvis Helsingforsdeklarationen och Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. Här poängeras exempelvis individens rätt till självbestämmande och att människans värdighet måste värnas inom medicinsk forskning.

Dessa dokument utgör grund för olika professioners yrkesetiska regler. Inom det farmacevtiska området har den internationella farmacevtiska federationen (FIP) utarbetat en Code of Ethics for Pharmacists (1997) samt riktlinjer för Good Pharmacy Practice (1997), vilka anses kunna utgöra en grund för nationella riktlinjer.

De etiska riktlinjerna för farmacevter i Sverige är utarbetade och har en grund i ovannämda dokument. Den biomedicinska etikens grundläggande principer spelar en stor roll. Dessa är.

  • Godhetsprincipen - att sträva efter att göra gott och att förebygga och minska lidande
  • Människovärdesprincipen - att inte skada eller döda, att respektera alla människor lika värde och de mänskliga rättigheterna
  • Autonomiprincipen - att respektera andras rätt till integritet och självbestämmande
  • Rättviseprincipen - att lika fall bör behandlas lika och att fördela nyttigheter rättvist

Syftet med de etiska riktlinjerna är att ge en vägledning. De utgör en pusselbit bland många, för att skapa ett etiskt och moraliskt förhållningssätt i den farmacevtiska yrkesutövningen. Riktlinjerna kan tjäna som utgångspunkt för diskussioner om förhållningssätt rörande frågor om moral och etik.